Skillnad mellan CDMA och WCDMA

CDMA vs WCDMA

Code Division Multiple Access (CDMA) och Wideband Code Division Multiple Access (WCDMA) är flera åtkomsttekniker som används i telekommunikationsnät för att användare ska kunna komma åt nätverksresurserna och tjänsterna. Eftersom spektrumet är en knapp resurs, som är direkt relaterad till kapacitet, är effektiv användning av spektret ett stort problem i de flesta teoretiska förslagen för luftgränssnitt. Annat än CDMA används olika olika åtkomstmetoder runt om i världen i radionätverket. Trots att dessa åtkomstmetoder utvecklas under olika tidsperioder används kombinationer av dessa tekniker för effektiv användning av spektrum. När det gäller CDMA kallas den nordamerikanska versionen av tredje generationens teknik cdma2000, som är en förlängning av TIA / EIA-95B-baserad CDMA, medan den europeiska versionen av tredje generationens CDMA heter WCDMA.

CDMA

I allmänhet är CDMA en multipelteknologi som introducerades efter TDMA och FDMA. CDMA serverar de olika användarna med separata kodsekvenser, medan det finns andra flera åtkomsttekniker som använder tid, frekvens, utrymme och polarisering för separation av användars åtkomst. När vi överväger CDMA-systemdesignen är flera åtkomst- och interferenshantering helt annorlunda än smalbandssystemen. I CDMA sprider varje användare sin signal över hela bandbredden med hjälp av direktsekvensbredds spektrum, medan för andra användare det visas som pseudo-vitt brus.

WCDMA

WCDMA valdes som Universal Mobile Telecommunications Systems (UMTS) terrestrialair gränssnittsschema för frekvensband Duplex (FDD) frekvensband av European Telecommunications Standards Institute (ETSI) 1998. WCDMA använder 5MHz, 10MHz eller 20MHz kanalbandbredd för att skicka data signaler över luftgränssnittet. WCDMA blandar original signal med en pseudo slumpmässig bruskod, som även kallas Direct Sequence WCDMA. Därför slutar varje användare med en unik kod, där endast användare med korrekt kod kan avkoda meddelandet. Med hjälp av pseudosignalen moduleras den ursprungliga signalen till en högre bandbredd, där originalsignalens spektrala komponenter sjunker i bruset. Därför, utan kod kan jammare bara se signalen som brus.

WCDMA använder Quadrature Phase Shift Keying (QPSK) som moduleringsschemat enligt den ursprungliga standarden som anges av International Telecommunications Union (ITU) för 3G-nätverk, som kan stödja 384 kbps i mobilmiljön och 2 Mbps i stationär miljö.

Vad är skillnaden mellan CDMA och WCDMA?

WCDMA är en 3G UTRAN-lösning, medan CDMA är en åtkomstteknik. WCDMA använder direktspridning (DS) som vidarekopplad RF-kanalstruktur, medan CDMA använder DS eller multicarrier. Olika versioner av CDMA-teknik utvecklas från olika kontinenter, medan WCDMA var den europeiska utvecklade versionen av CDMA-tekniken. Båda teknologierna använder spridningsmodulation som balanserad QPSK i framåtlänken och dubbelkanal QPSK i omvänd länk. Unika CDMA-baserade åtkomstmetoder är universell frekvensåteranvändning där alla användare i samma cell och över olika celler kan sända och ta emot samma frekvens. CDMA-tekniken introducerar kärnfördelar, såsom selektiv adresseringskapacitet för varje användare separat, meddelandesäkerhet och störningsavvisande. Korrekt val av koder med låg korskorrelation leder till minimala störningar mellan användare, där vi kan uppnå högre spektral effektivitet i CDMA-baserad teknik.

När jämför CDMA-utvecklingen i olika europeiska, amerikanska och japanska system, de flesta har liknande principer, men skiljer sig åt i chiphastigheten och i kanalstrukturen. WCDMA anses vara en europeisk utveckling av CDMA-teknik för 3: e generationen ITU-specifikation.