Skillnad mellan arrytmi och dysrytmi

Arytmi mot dysrytmi
 

Både arytmi och dysrytmi betyder samma. Arytmi betyder ingen vanlig rytm och dysrytmi betyder onormal rytm. Störningar av hjärtritmen eller arytmier är vanliga hos människor godartad, och ofta intermittent. Men de kan vara svåra ibland leder till hjärtkompromiss. Denna artikel kommer att se närmare på arytmi, som framhäver olika typer av arytmi (såsom hjärtarytmi, sinusarytmi, ventrikulär arytmi), symptom och diagnos av arytmier och även behandlingssättet de behöver.

Orsaker till arytmi: Allmänning orsaker till hjärtarytmi (hjärtdysrytmier) är hjärtinfarkt (hjärtinfarkt), kranskärlssjukdom, vänster ventrikel aneurysm (onormal dilatation), mitralventil sjukdom, kardiomyopati (avvikelser i hjärtmuskeln), myokardit, perikardit och onormala ledningsvägar i hjärtat. Allmänning icke-hjärtat orsaker till arytmi är koffein, Rökning, alkohol, lunginflammation, droger (som digoxin, beta-blockerare, L dopa och tricykliska) och metaboliska obalanser (kalium, kalcium, magnesium, hög koldioxidnivå, sköldkörtel sjukdomar).

Arytmi symptom: Patienter med arytmi är närvarande med bröstsmärta, hjärtklappningar, svimningsattacker, lågt blodtryck och insamling av vätska i lungorna. Vissa arytmier är asymptomatiska och tillfälliga. Palpitationer kan vara regelbundna, oregelbundna, snabba eller långsamma. Varaktigheterna av arytmierna varierar beroende på orsaken. Droghistoria, familjehistoria för hjärtsjukdomar och tidigare medicinsk historia är mycket viktiga i undersökningen.

Diagnos av arytmier behöver fullt blodtal, blodkarbamid och elektrolyter, blodglukos, serumkalcium, magnesium, sköldkörtelstimulerande hormon och elektrokardiogram. Elektrokardiogram kan visa ischemiska förändringar, förmaksflimmer, kort PR-intervall (Wolf-Parkinson-White syndrom), långt QT-intervall (metaboliskt) och U-vågor (lågt kalium). Ekkokardiogram kan också visa tecken på strukturella hjärtsjukdomar. Vidare undersökning kan innefatta tränings EKG, hjärtkateterisering och elektrofysiologiska studier.

Behandling för arytmier varierar beroende på typen av arytmi. Om EKG är normalt vid hjärtklappning behöver patienten inte ingripa.

bradykardi arytmi definieras som hjärtfrekvens långsammare än 50 slag per minut. Om patienten är asymptomatisk och hastigheten är över 40 slag per minut, behöver han ingen ingrepp. Orsaksmedel och medicinska tillstånd (t.ex. Hypotyreos) bör korrigeras. Atropin, isoprenalin och pacing är kända behandlingsmetoder.

Sick sinus syndrom beror på onormal elektrisk aktivitet hos SA-noden. Symtomatiska patienter behöver pacing.

Supraventrikulär takykardi arytmi har frånvarande P-vågor, smal QRS-komplex och a hjärtfrekvens över 100 bpm. Carotidmassage, verapamil, adenosin, amiodaron och DC-chock kan användas för att behandla SVT. Atrial fibrillering och fladder kan vara tillfälliga resultat. Atrialfibrillering har oregelbundna QRS-komplex och frånvarande P-våg. Atriell fladderhastighet är vanligtvis omkring 300 bpm, men ventrikelhastigheten är cirka 150 slag per minut. Digoxin kan kontrollera ventrikelhastigheten. Verapamil, beta-blockerare och amiodaron är effektiva alternativ. DC-chock behövs om hjärtfunktionen äventyras.

Ventrikulär takykardi arytmi har breda QRS-komplex i EKG. Ventrikulär takykardi är en chockerbar rytm. Amiodaron och DC chock kan användas för att behandla VT.

Som en sista åtgärd kan en permanent pacemaker användas för att överdriva arytmier. Automatiska implanterade defibrillatorer som startar om hjärtaktivitet vid hjärtstillestånd räddar liv.